Kaos första veckan på semestern!

På midsommardagen påbörjade vi vår segling. Första sträckan blev inte lång, bara 1,37NM från Grepen Marin till Öregrundshamn. Vi lämnade alla barnen på landet som fick ta hand om allt. Första kvällen var jättemysig och vi gick ut och åt på Melkers köttbod, supergott.

Dagen efter så gick vi från Öregrund för att segla upp till Segelvik utanför Söderhamn, ca 66 NM. Det var inte mycket vind så vi gick för motor. Mellan Bellonagrundet och Engelska grund gick jag ner i ruffen för att hämta min telefon, det var en stickande doft och jag lyfte på batteribanken. Startbatteriet bara rök det om så av med motorn direkt och vi beslutade oss för att kryssa ner till Grepen Marin igen. I höstas satte vi in en ny laddningsregulator på grund av att den gamla pajat, troligtvis hade startbatteriet som har ett antal år på nacken tagit stryk.

På måndag morgon så lånade jag svågerns bil för att åka AD bildelar för inhandling av nytt batteri. Redan klockan 10 var vi på väg igen och vi gjorde en check på volt, ampere och tempkontroll varannan minut. Allt ser okej ut. Sanningen är den att nu verkar chunten fungera mycket bättre och laddningen håller i sig bättre. Det blev totalt 4 timmars motorgång då vinden dog ut helt när vi närmade oss Stor Sjöjungfrun.

På tisdag morgon lämnar vi Segelvik för att segla upp mot Agöhamn. Det blev en fin kryss i lättvind med Ellen tuggade på väldigt bra. När vi närmade oss Agön och hade seglat runt sälskyddsområdet så tog vi ner seglen. Jackline undrade vad det var för glas som skramlade nere i ruffen och när jag lade i växeln så fanns ingen framdrift. Vare sig bakåt eller framåt. Ut med focken igen och lämpligast var nog nu att hoppa över Agön för att istället segla in till Hudiksvall. Jackie ropade upp Sweden Rescue på VHF:en för att begära assistans när vi närmar oss Hudiksvall. Sjöräddningen i Hudiskvall med Christian i spetsen ringde upp och sa att de tidigast kan komma ut till kl 17 men det var väl ungefär det skulle ta för oss att segla in med bara fock.

Under tiden så satte Christian att ringa runt för att förbereda alla att nu kommer det ett uppdrag vilket att många behöver hjälpa till. Vi släppte ankar 16.30 utanför hamnen och strax innan fem var de där. Vi skulle bogseras till Reffelmansviken där vi skulle kunna bli lyfta. Problemet är bara att de aldrig har lyft sådan här stor båt och framförallt inte någon som sticker så djupt som 2,40. Reffelmansviken längst in är inte mer än 1,60 så det gäller till att det är en bra kran.

Vi fick en massa telefonnummer som vi skulle behöva ha och en var till en kranbilsförare för att kolla om det skulle gå överhuvudtaget. Sagt och gjort så fixade det sig och det visade sig att Benke var en mycket smidig man som kunde komma på kort varsel.

Ringde till Kjell Jansson som har en systerbåt till Ellen för jag visste att han hade ett nytt drev i garaget. Kjell och Karin hade precis åkt ut med båten på onsdag men erbjöd sig att vända tillbaka till Vaxholm för att hjälpa till. Fick tag i en hyrbil som tack och lov hade en dragkrok. Satte mig i bilen 8.30 på onsdagen för att åka ner till Vaxholm för att hämta Kjell och Karin, hem till garaget, skjutsa ner dem till båten igen så de kunde fortsätta sin segling. Det blir ett byte från Yanmar SD50 till ett SD60 drev som är helt annorlunda och saknar konan som krånglat så mycket. Nya drevet är tillverkat av ZF.

Det där med dragkrok var viktigt för här uppe finns inte så höga bockar som behövs till Ellen så det blev till att åka förbi landet och hämta mina bockar. Efter tolv timmar bilkörande så var jag tillbaka till Hudiksvall. Ganska slut men blev otroligt glad när Lasse som seglade med oss över Atlanten och Conny på Ultimo ville komma upp efter deras jobb på fredag för att hjälpa till. Vilka kompisar vi har. Ett stort tack till Conny, Lasse men även Kjell och Karin.

Ellen lyftes på torsdagen på kvällen för det blåste för mycket mitt på dagen. Det var en pärs på grund av det ringa djupet och framförallt att kranen var i minsta laget. Det kom ett helt gäng för att hjälpa till med lyftet. Väl uppe så inser man att det kanske finns ett visst hopp. Dags att riva inredningen i akterkojerna, vilket gör att det blir en stor oreda på båten.

På fredagen när det mesta var förberett och vi hade hyrbilen kvar så tog vi en tur till Ingalunda gård som Jackie haft på listan på att göra under semester. Ingalunda gård drivs att mamma Margot och hennes tre döttrar. Det är både försäljning och utställning på en gång. Det gör verkligen fina saker.

Conny och Lasse kom på fredag eftermiddag och vi började skruva ut allt. Man är tvungen att lyfta fram motorn för att kunna komma åt för att lyfta ur drevet så det är mycket skruvande. Vi höll på till ca 8 på kvällen för att sedan gå ut och äta en bit mat och få några pilsner. Efter middagen så var alla nöjda och Jackie körde hem Lasse och Conny till vandrarhemmet vi hyrt.

Vi tog alla en frukost på Glada Hudiks vägkrog på morgonen för att vänta till Swedol öppnade så vi kunde köpa de bultar vi saknade. Vi villa ha 12,9 kvalité på bultarna för tryckplattan. Det var bland annat det som hade pajat på gamla drevet. Alla bultar var av.

Det blev ett febrilt skruvande och vid 13 tiden bestämde vi att detta klarar vi och jag ringde Benke för att höra om han kunde komma till klockan 16 för då borde vi vara klara. Det blev vi och Benke kom med en betydligt större kran denna gång. Att komma i gick betydligt smidigare och när vi hade packat ihop allt gick Jackie och jag över till gästhamnen i Hudiksvall. Nu börjar återställningen av båten och nu när jag skriver detta har hon blivit en båt igen. Drevet och motorn spinner som en klocka och så här tyst har hon aldrig gått.

Måste också säga att vilken skillnad det är på attityd här i Hudik jämfört med Stockholm. De bryr sig och så välkomnande, vi har fått ett sådant stort mottagande och Sjöräddningen i Hudiksvall skall ha en stor eloge som jobbar helt ideellt.